Slow-motion moment

Alltså jag tror jag har lagt av mig lite på bloggfronten. Det var otroligt länge sedan det hände något här, men faktum är att jag har haft ett inlägg klart flera dagar utan att jag har lagt upp det. Jag brukar skriva på min ipad men det finns inget riktigt bra program för att lägga upp det så jag brukar spara det och publicera via datorn. Den här gången glömde jag bort att publicera det så ingen har kunnat läsa det än.

Häromdagen slog jag nytt rekord i att vara så nära som möjligt att ramla. Jag hade varit ute på en skidtur på grisberget och var på väg tillbaka. Där man åker av rundspåret i tunneln mot ankars var jag med om ett riktigt slowmotion-moment. Skidspåret upphör typ 20 meter för att därefter återuppstå precis innan tunneln. På något konstigt sätt prickar jag inte riktigt skidorna i spåret utan tappar balansen helt. Jag lyckas på något mirakulöst sätt åka genom hela tunneln på bara ett ben med den ena skidan i luften med skidspetsen ovanför huvudet utan att trilla. Det kändes som om allt gick i slowmotion och det var garanterat dom längsta sekunderna i mitt liv. Jag var så sjukt när att trill hela tiden och mitt stunttrick kändes som en evighet. Tråkigt nog var det ingen som såg min bragd. Hade varit kul att få med på film och lägga ut på youtube och även här på bloggen. Ni får helt enkelt nöja er med min lilla återberättelse. Nu kommer jag nog iaf att vara extra försiktig i den backen framöver!
 Dagens i-landsproblem kom jag på för någon dag sedan när jag var och fikade på kåren. Det var inte så mycket folk där som det vanligtvis är så det hade varit ganska lugnt och skönt där. MEN då upptäcker jag ett otroligt irriterande pip där inne. Det kommer från högtalarna som hänger i taket och när man väl har börjat tänka på det är det omöjligt att inte höra det. Jag kan inte förstå att dom som jobbar i caféterian står ut med det. Det kanske inte är så mycket att störa sig på men kan verkligen vara irriterande om man vill ta en kaffe på kåren och koppla av lite.

I tisdags spelade vi musik av Jonas Kullhammar på kåren. Det var ett riktigt kul gig med många bra och en hel del riktigt snabba låtar. Igår var jag även med och gästade Funksters på 2 låtar. Det är kul att få spela både jazz och pop. Jag tror det är nyttigt att bli bred i sitt musicerande.



Nu ska jag verkligen bli bättre på att blogga. Det är ju faktiskt riktigt kul och det gör att man tar till vara på sitt liv och gör saker för att ha något att berätta!

Soundcheck med funksters!

Min fantastiska flickvän kan det här med miner!

Ifall Elin misstycker att visa den förra bilden kompenserar jag
genom att lägga upp en bild på mig också ;)